Alla har vi stunder och ögonblick som vi minns för alltid, inpräntade i ditt innersta rum. Stunder varifrån du kan förnimma dofter och minnas synintryck ifrån var du då befann dig och hur du kände dig just då. De flesta minns ju världshändelser som när World Trade Center i New York kollapsade vid terrorattacken 2001 eller när Olof Palme blev mördad på Östermalm i Stockholm 1986.
Men för dem som någon gång fått en cancerdiagnos så kan känslan av att världen stannade för en stund vara något som alltid etsar sig fast. Så var det för mig. 2005. När läkaren berättade för mig att jag hade bröstcancer. Den morgonen rusade jag stressad i väg från jobbet som barnmorska på BB under fikapausen för att hinna in till den kirurgiska polikliniken, varifrån jag fått en kallelse dagen före för ett akut läkarbesök.
Jag hade arbetskläderna på mig, håret flätat i två flätor och mina fula orangefärgade Crocs hade svårt att hållas på fötterna när jag sprang nedanför trapporna från avdelningen. Försökte övertala mig själv om att detta besök går snabbt, trots att klumpen gnagde i magen och skrek att något var väldigt fel.
I ena hörnet satt en studerande och såg nervös ut, läkaren satt bakom sitt bord och såg allvarlig ut. Jag tittade på hans händer som han höll knäppta på skrivbordet, konstaterade att de var enormt stora när han tittade upp och sade ”Som du förstår så är det cancer”.
Mitt skräckscenario. Jag hade anat, men förstod ingenting. Jag svängde blicken mot studerande och såg att tårar rann nedanför hennes kinder, tårar hon frenetiskt försökte torka bort. Världen stannade och livet gick i slowmotion. Det enda jag kunde tänka just då var, ”Hur kan ett litet bröst bli min död?”, sen kom tårarna.
Det är länge sedan nu. Jag är fortfarande här. Jag mår bra. Jag är tacksam. Men jag minns.
Österbottens cancerförening finns här för cancerpatienter som behöver stöd när livet stannar. De fanns där för mig. Denna vår har vi kört i gång kampanjen STOP CANCER 2024 för att samla in medel för deras viktig verksamhet. Temat för kampanjen är just ”Stunden då min värld stannade” och de erbjuder kostnadsfria tjänster som krishjälp, kamratstöd, ekonomiskt stöd och stöd för palliativ vård. Man kan få hjälp av cancerföreningen både som patient och anhörig.
Alla får inte cancer, men alla berörs. Någon gång i livet. Inom familjen, vänkretsen eller på arbetsplatsen. Grannar, släktingar och bekanta.
Därför kan vi alla hjälpa till med att stödja kampanjen. Genom att donera eller varför inte ordna en konsert eller event för att samla in pengar. Bara fantasin sätter gränser för vad vi tillsammans kan göra.
Använd dina förmågor och fundera tillsammans med vänner. Du kan också ta kontakt med Österbottens cancerförening eller din lokala cancerklubb där du bor, om du vill hjälpa till eller arrangera något.
Jag har därför skapat ett mönster som heter ”Stronger together”, ett broderimönster som du kan köpa för 10 euro, stödja kampanjen och samtidigt brodera en fin tavla till någon som behöver den. Ingen skall behöva gå igenom en cancersjukdom ensam – tillsammans är vi starkare.
Hur köper man mönstret?
Man mailar mig via sisterhoodembroidery@gmail.com och meddelar att du önskar mönstret. Bifoga också kvitto eller skärmdump på inbetalningen som går direkt till kampanjkontot för Korsholms cancerklubb/Österbottens cancerförening. Mobilepay numret är 20686, märk inbetalningen med ”broderi” i meddelanderutan. Om du önskar betala med bankgiro är kontonumret för Stop Cancer insamlingen FI21 4963 1020 0193 24 med referensnummer 1274. Sedan mejlar jag dig länken med lösenord till mönstret som du sedan kan printa ut själv.
Två flugor i en smäll. Du stöder insamlingen och samtidigt får du uppleva sann broderiglädje genom att brodera en tavla till någon du tycker om.
We are stronger Together.
