Tålamod är en dygd sägs det.
Tveksamt.
Tålamodet börjar definitivt ta slut när vi återigen tar ikraft restriktioner gällande antal personer i Finland som får träffas inomhus. 10 personer. Igen. Från och med den 12 augusti.
Corona kryper oss under skinnet och fortfarande får jag ibland en overklighetskänsla… händer detta verkligen? 2020 och 2021 går till historien som de mest suspekta år ever.
Vi vet. Jag vet. Coronapandemin är inget att leka med. Den saken är klar. Men orkar vi finländares psyke verkligen med ännu en nedtrappning. Människan är en komplex varelse och vi behöver mer. Vi behöver träffas, vi behöver få njuta av god musik, se en bra teaterpjäs, ordna sammankomster.
Kalla det ett i-landsproblem men vi behöver kultur. Alla våra sinnen måste få stimulans.
Så många kulturarbetare som hänger på en lös tråd igen. Så många planer för hösten som hänger löst.
Att jag nu inte kan ordna vernissage för min utställning SYSTERSKAP är ett litet problem i ett stort sammanhang, men det gnager, som en sten i skon. Det är som grädde på moset att få skåla och öppna upp med en sammankomst, skåla, berätta storyn bakom och som i mitt fall, få visa och berätta om alstren med tusentals och åter tusentals stygn bakom och hundratals och åter hundratals timmar av broderande. Som ett avslut på ett arbetsprojekt och en kickstart på en utställning jag är stolt över och väldigt mycket förälskad i.
Så nej, just idag gillas inget JÄVLA läge, även fast jag vet att det kanske behövs pga stigande incidenstal i landet. Men jag ska gnälla och sura en stund till och sen skärpa mej. För det mesta blir bra till slut. Och så hoppas jag du tar en tur in till Loftet i Vasa och tar en titt på mina broderier, får inspiration till att brodera själv och kanske till och med vill köpa och reservera en #perrebroderar tavla.
Så välkommen till Loftet Vasa – tyvärr fortsättningsvis med ansiktsmask och handspriten nära.
25.08-15.10 hänger utställningen Systerskap där
En utställning om det starka, det sköra, och allt däremellan. En hyllning till kvinnokraften och systerskapet.
Vi får vänja oss vid att det nya normala nog aldrig helt blir som det gamla normala när det gäller att uppleva kultur… och bara gilla läget.