Never ever too old.

Finns det någon ålder när vi inte längre kan lära oss nya saker? Jag tror inte det. Det hela handlar om inställning. Och vilja.

Fysiken och minnet kan naturligtvis sätta käppar i inlärningshjulet… men inte själva åldern.

Vid 52 års ålder känns det som jag hittat mig själv, tog kanske längre än för det flesta. Nyfikenheten på nya färdigheter finns fortfarande kvar, modet att våga gå nya vägar finns fortfarande kvar. Men nu börjar jag äntligen hitta något i livet som känns som balans.

Nyckeln till det tror jag är att våga kombinera. Jag vågar bejaka det konstnärliga men ändå hålla kvar vårdaren i mig och dela på min arbetstid på båda områdena. Två dagar som cancerskötare och tre dagar som hantverkare ger energi båda vägarna.

Sedan ett år tillbaka har jag också börjat hålla kurser i olika former av broderier och bara älskar det. Det som ger energin att hålla i dessa är att träffa alla människor, oberoende av ålder som vill lära sig nått nytt, testa och våga tro på sina färdigheter.

En nytänd passion för ett hantverk är fantastiskt, ger energi, inspiration och framförallt glädje. Det ser jag under mina kurser. Varje gång. Spelar ingen roll fast du inte broderat knappt alls eller mycket lite. Spelar ingen roll om du är 70 eller 20 år. Det handlar om viljan och sökande efter nya färdigheter.

Och det är vi aldrig någonsin för gammal för att söka och finna.

Under hösten kan du hitta mina kurser vid Korsholms Vuxeninstitutet, Vörå medborgarinstitut, Malax-Korsnäs medborgarinstitut, Pedersöre medborgarinstitut och hantverket hus Loftet.

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *