Vid varje kurs eller workshop jag håller tänker jag på Albert.
Albert Einstein.
Det var han som yttrade citatet ”Creativity is contagious – pass it on.” Det har blivit mitt motto och ledord numera, speciellt när jag håller broderikurser och workshops.
Hantverk ska man inte panta på själv, utan dela med sig av guldskatten man hittat. Kreativitet är till för alla. Det är just det som broderande blivit för mig. Det är så underbart att se kreativtiteten smitta av sig och människor runtomkring mig finner sin egen kreativitet. Jag är övertygad om att vår egen kreativitet kan vara ett redskap mot inre lugn och verklig lycka.
Första gången jag verkligen slogs av tanken hur viktigt det är vad vi som människor lämnar efter oss, vilka spår lämnar vi, både i visdom och materiella saker, både i sättet vi möter andra och behandlar oss själv. Det var när jag själv blev mamma.
Likaså blev det något jag ofta funderade över när jag fick cancer som 35 åring. ”Vad lämnar jag kvar om det här inte går vägen?” Var frågan som ofta snurrade i mitt huvud de nätterna jag inte kunde sova.
Numera får jag också stolt titulera mig mormor och har om möjligt ännu mera tid att fundera över detta. Vad vill jag lämna kvar hos mina barn och barnbarn? Vad vill jag lämna kvar i andra människor? Vad vill jag ge vidare?
Det viktigaste är naturligtvis att lära våra barn att bli ärliga, empatiska och goda människor. Likaså uppmuntra dem att bli modiga, tro på sig själv och bli självständiga. Att göra allt för att föregå med gott exempel och leva som man lär, vilket definitivt inte alltid är helt problemfritt och lätt. Det är i princip omöjligt att leva så varje dag när man sen ser i backspegeln. Det är mänskligt att inte klara av det.
Vad vi lämnar efter oss, vad vi förmedlar vidare till är andra är en återspegling av vår egen lycka.
Som barn fick jag och min lillasyster ofta höra vår pappa säga ” Alla är sin egen lyckas smed”, och först som vuxen har jag förstått vad han verkligen menade. Vi har själva ett ansvar att skapa vår egen inre lycka, och då menar jag inte materiell lycka utan mer att hitta verktyg för att kunna skapa den lyckan.
Kreativitet har för mig varit det verktyget och det hoppas jag att jag kunnat föra över till mina barn, och nu också mitt barnbarn Lykke.
Som jag berättat tidigare så har min dotter och jag handarbetat mycket tillsammans. Det är så fint att ha detta tillsammans, det är vår terapi. Vårt sätta att zooma ut och zooma in för att hitta lugnet igen.
Min son hittade tidigt sin kreativitet, har alltid ända sedan väldigt liten haft 1000 projekt på gång. Han hittade ett snabbt ett sätt att kanalisera sin energi och hitta sin lycka. Han utbildade sig till både klädsömmare och svetsare, hans skapande är inte fast i något speciellt material. Han sade för några dagar sedan när vi allmänt satt och pratade om livet ” Jag behöver mina projekt för att må bra och vara lycklig”, så äpplet trillar inte så långt från trädet liksom.
Jag hoppas och tror att jag kunnat föra vidare skapandet som verktyg att hitta sin egen lycka till mina barn och barnbarn och det gör mig så glad… kanske jag lyssnade på min egen pappa ändå.
Jag kan inget annat än försöka, varje dag.
Foto: Malin Sandvik