Det går trender i det mesta. Inredning, kläder, frisyrer, maträtter, you name it.
Ofta svänger det så snabbt att man knappt hunnit anpassa sej efter det nya trendiga förrän man redan är last season.
På gott och ont blir jag mindre beroende av trendsvängningar ju längre jag lever och jag lägger mer fokus på det jag verkligen gillar och trivs i och med. Med det sagt betyder det inte att jag inte bryr mej utan att jag blir modigare att mixa och matcha nytt och gammalt och också våga hålla kvar favoritmöbler, kläder och frisyr om jag mår bra av det. Jag vågar äntligen ha lite mer ”I don´t give a f***” attityd. Välförunnat en medelålderstant om du frågar mej.
Något som naturligtvis också trendar är hantverk och broderier. Inte lika snabba svängningar men det finns ändå där. Idag behöver inte broderier vara perfekta, de får vara osymmetriska, de får vara kaxiga och det får vara mycket fritt skapande.
Jag älskar att mixa mina egna broderier med gamla otrendiga broderier som har många år på nacken, de som gränsar till det fula. Men vem är jag att bestämma det? Loppis är fyllda av dem. Broderier med mycket kärlek i, med enormt många timmars arbete bakom. Broderier som inte längre passat in i någons hem men bär på en egen outtalad historia. Otrendiga och i dagens inredningsögon helt fel.
Just dessa broderier som vid första ögonkastet är strykfula vill jag ge en ny chans, antingen genom att få fortsätta sitt liv i mitt hem, eller genom att få en ansiktsupplyftning i kombination med min egen stil. Låta dem leva vidare i ny form.
Det är nämligen inte alltid broderiet i sig som kan ge dem favoritplatsen i hemmet utan det kan också vara historien bakom.
Tavlan i korsstygn som flyttade hem till för en vecka sedan är i sej något jag aldrig skulle brodera eller ens tyckte var snygg. Men historien och känslan bakom gör att den måste få flytta in. Dagen jag inhandlade den för några euro var den perfekta sommardagen, jag och kärestan tog en ex tempore tur norrut. Kärestan hade till och med dagen till ära gått med på att ta en tur via några loppisar, solen sken, båda hade ledig dag och livet var gott. Jag stod med tavlan, mest för att kolla in ramen kunde återanvändas. I kassan stod en mycket gammal man och iakttog oss för att efter en stund säga: Den har det bästa budskapet, det kan jag intyga, den passar er två”.
Då går det inte att streta emot. Jag visste att den måste få flytta in, hur ful den än är. Kommer dagar när man som par behöver påminnas om just de perfekta dagarna man har tillsammans och hela tiden sträva mot många fler tillsammans.
Ful, fel och otrendig bor tavlan numera hos oss för att skapa nya historier och minnen.
Sen finns det också gamla broderier som aldrig blir fel eller otrendiga, som bara väntar på att bli en del av ditt hem och familjens gemensamma historia.
Denna väggbonad blev min en mörk jobbig dag förra vintern, en dag när det kändes som det aldrig blev ljust, orken var slut och hur mycket jag än körde på kändes det som det inte var tillräckligt. Då bara låg den där, på en liten loppis i Smedsby. Bonadens egen historia var helt okänd för mej, men det kändes ändå som om dess historia skulle fortsätta hemma hos oss. Inte bara för att önskan alltid finns där, att man vill bli älskad för den man är. Utan också för att jag skulle komma ihåg att älska mej själv som jag är… att våga säga ”You are enough”
Broderi är inte bara ett hantverk, broderierna skapar en historia.