Allt var inte bättre förr.
Och tur är väl det.
Hantverket broderi har genom århundranden haft olika roller i samhället. När exakt broderandets konst uppstod tvistar de visa. Redan 4000 f Kr var det ett utvecklat hantverk i Orienten. På 1100-talet fanns det speciella broderiskolor i Italien, Frankrike, England mm. Syftet varför man broderade var då ett annat än vad det är idag för oss i Norden.
Vi broderar inte längre för att vi ska vara tysta och osynliga, för att det är vår plikt och förväntas av oss eller för att vi behöver visa vår samhällsklass. Vi broderar för att vi vill, vi broderar för att det är ett hantverk med oändliga variationsmöjligheter och för mig personligen, för att det kan sända ett budskap – ett sätt av många att använda min röst.
Jag fullkomligt älskar att så många yngre har hittat hantverket idag och använder det för politiska budskap genom att brodera citat, slagord och andra uttryck. Det är en skön mix av gammalt hantverk och 2000-talets kvinnor i Norden idag.
Be a voice, not an ecco (Albert Einstein).
Ett absolut favoritcitat som säger så mycket. Att våga höja sin röst, gå emot strömmen och normer, att inte bara hålla med och nicka snällt är något som för många av oss tar hela livet att lära, och ibland är inte ens den tiden tillräckligt. Men vi kan alla jobba på det, speciellt vi kvinnor. Ett citat som är värt sitt eget broderi och påminner en varje dag.
Lyckan är jävligt överskattad. Man får vara glad om man är lite nöjd ibland (Mikael Persbrandt)
Det fina med just broderandet är att det inte alltid behöver vara korrekt, perfekta stygn eller vara symmetriskt. Vi kan bara brodera ett mönster eller ett citat just för att det tilltalar oss och är en väldigt bra sanning. Den friheten har vi idag när broderandet som hantverk inte längre är en plikt eller behöver följa vissa normer.
En av mina absolut minst omtyckta historiska personer måste vara psykologen, neurologen och författaren Sigmund Freud. Han hade galna teorier om det mesta när det gäller kvinnor, och naturligtvis även om broderandet. Han skrev: ”Hypnoid states often, it would seem, grow out of daydreams which are so common even in healthy people, and to which needlework and similar occupations render women especially prone”. Han ansåg att till och med fullt friska kvinnor kunde gå in i ett hypnotiskt tillstånd när de sysslade med broderi, speciellt om man hade en benägenhet för detta och han missade förstås hela poängen. I hans ögon var det illa, väldigt illa. Kvinnan fokuserade inåt, på sej själv. Till och med den mest hälsosamma och friska av dem.
Vad Freud helt missade var att Broderi är terapeutiskt, det kräver fokus och det rensar tankebanorna. Det Freud kallade hypnotiskt tillstånd anser jag endast vara ett sätt för kvinnorna att lägga fokus på sig själv och inte omgivningen, något vi kvinnor kan behöva mer av idag. Vi kan samtidigt som vi utövar ett kreativt hantverk och skapar konst ta oss tid att zooma ut en stund från omgivningen, tänka fritt och kanske, kanske … hitta sin röst.